2019

Årsrapport 2019

SAMMANFATTNING

BORIS är ett av de största och äldsta barnfetmaregistren i världen med start 2005 och drygt 30 000 registrerade individer och 32 vetenskapliga publikationer där BORIS bidragit. Endast det tysk-österrikiska registret är äldre och större. BORIS fungerar som ett stöd för ett förbättrat omhändertagande av barn med fetma för de behandlande enheterna men BORIS kan också belysa problem både inom och utanför sjukvården som påverkar situationen för barn med fetma och deras möjligheter att få behandling.
Behandling av barnfetma ifrågasätts regelbundet från olika håll och ingen annan sjukdom som drabbar barn behandlas så godtyckligt som fetma. Kroppsaktivister hävdar att barn inte bör vägas i skolan, vissa beslutsfattare anser att behandlingen är så ineffektiv att den inte bör bedrivas medan andra hävdar att någon behandling inte behövs – det är ju bara att bestämma sig för att äta mindre och röra sig mer.
Det är därför viktigt att slå fast att det går att effektivt behandla barnfetma. I BORIS ser vi att 43% av barnen och ungdomarna som behandlas uppnår en viktnedgång efter tre års behandling som medför en minskad risk för fetmarelaterad sjuklighet. Bland barn med fetma vid behandlingsstart, så har vart femte barn efter tre års behandling inte längre sjukdomen. Resultaten är mycket varierande. Vissa enheter har år efter år lysande resultat vilket visar att det går att genomföra en effektiv behandling med bra struktur och engagemang. Det är också viktigt att behandla barnfetma. En artikel från BORIS visar att barn med fetma har tre gånger större dödlighet före trettio års ålder än normalbefolkningen och överdödligheten är större än för barndiabetes.
Allt fler lokala vårdgivare använder registret för beslut i vården och för att följa upp sina egna resultat. 96% av alla barnkliniker som aktivt behandlar barnfetma deltar i BORIS liksom ett stort antal barnmottagningar.
Samtidigt kan vi konstatera att behandlingen av fetma hos barn i Sverige har allvarliga brister och dessa brister tenderar att bli större. Vi ser en tendens till försämrade behandlingsresultat. Det är en tydlig trend under de senaste åren och ingen tillfällighet. Även andra kvalitetsmarkörer visar en negativ trend; både blodtryck och blodsocker kontrolleras mer sällan vilket styrker att de försämrade resultaten beror på resursbrister i vården och inte på förändringar i samhället eller bland de patienter som behandlas. Fler barn totalt i Sverige erbjuds någon form av behandling men det har gått ut över effektiviteten. Detta gäller således redan året före Covid-19. Situationen har med all säkerhet förvärrats under pandemin. Många vittnar om att fetmavården för barn är det första som fått stryka på foten.
Det är viktigt att barn kommer i behandling i tidig ålder. Under en lång följd av år har också åldern vid start av behandling sjunkit men denna positiva trend är nu bruten. Medelåldern vid behandlingsstart ökar igen. Alla barn vägs och mäts både på barnavårdscentralerna och i skolan vid 6–7 års ålder men trots detta kom barnen 2019 inte till behandling förrän i genomsnitt strax före 10 års ålder. Det är oklart i vilken utsträckning det beror på bristande motivation hos föräldrar till yngre barn och hur mycket som beror på bristande resurser i vården och bristande tilltro till de vårdgivande instanserna på BVC och i skolan. Motivationsarbetet i skol- och barnhälsovården är viktigt för att behandlingen ska bli bra och samarbetet mellan de instanser som ska identifiera och remittera barn med fetma och sjukvården behöver förbättras.
En genomgripande nationell analys av barnfetmavårdens förutsättningar är angelägen. Det är glädjande att konstatera att vårdprogram för barn med fetma nu ska börja utarbetas på nationell nivå. Vår förhoppning är att det ska medföra att resurssättningen av barnfetmavården ska öka så att fler barn ska få en acceptabel vård.
Behandling av fetma är ojämlikt fördelad över landet. Det finns fortfarande områden i Sverige där sjukvården inte tar hand om barn med fetma. I vissa regioner räcker det inte att ha sjukdomen fetma, man ska ha en allvarlig fetma för att bli accepterad som patient. I en annan region gör man tvärtom, man behandlar lindrig fetma men erbjuder ingen behandling till barn med allvarlig fetma. Det har kritiserats av IVO – men trots detta inte resulterat i att en förändring genomförts. Den sammantagna bilden är att regionerna hittar på olika sätt att komma ifrån sitt behandlingsansvar för en sjukdom som obehandlad leder till allvarliga följdsjukdomar och som ovan nämnts risk för tidig död.
Årets rapport visar tydligt hur mycket sämre behandlingsresultaten är för dem som kommer i behandling med svår fetma jämfört med måttlig.
Det finns också betydande könsskillnader. Pojkar kommer till behandling vid betydligt högre ålder och har dessutom en högre grad av fetma vid första besöket i vården.
Barn med allvarlig fetma behöver få kvalificerad vård. Denna vård centreras till barnklinikerna. En av fyra barnkliniker i Sverige tar inte emot barn med fetma och flera är mycket restriktiva och erbjuder en sjukdomskontroll men ingen behandling. Såvitt vi vet så är detta den enda sjukdomen som drabbar barn som inte med självklarhet behandlas inom sjukvården.
Vi kan se att andelen barn med förhöjda blodtryck sjunker i de flesta åldersgrupper under behandlingen. Det är mycket positivt att vi har en direkt indikation i registret att behandlingen generellt minskar fetmarelaterade följdsjukdomar.
Sammanfattningsvis så är utvecklingen inte bra avseende behandlingsresultaten i Sverige. Men vi har i registret goda exempel och vet att effektiv barnfetmabehandling lönar sig, såväl ekonomiskt, socialt och medicinskt. Det utförs ett hängivet arbete bland många behandlare för att hantera en mycket svår situation.
Styrgruppen för BORIS tackar för ett gott samarbete och önskar er alla en god läsning!